Konjunkturen fortsatt stark – Men tillväxten bromsar in

Stockholms Handelskammare har nu släppt sin årliga rapport ”Stockholmsbarometern”. Den visar att konjunkturen är fortsatt stark men att tillväxten bromsar in. Detta är förstås både bra och dåliga nyheter. Stockholm har länge varit en tillväxtmotor i både Sverige och Europa så att takten dämpas är förstås något som manar till oro. Det positiva är att det finns ett stort driv i Stockholm. Bioteknik, handel och finans är vi fortsatt ledande inom och här finns många företag med många tunga patent.

Värt att notera är att Stockholms läns största arbetsgivare har en stabil ekonomi som väntas gå med tydligt överskott om man ser till prognoserna. Det behövs nu både eftertanke och en politisk vilja för att kunna utveckla verksamheterna i ett växande Stockholm.

Läste även i DN att regeringen justerar ner sina tillväxtprognoser (som väntat). Klokt i ett läge där Europa behöver stabila ekonomier. Som vi alla har kunnat läsa i media, de senaste veckorna så behövs både morot och piska för att få de offentliga finanserna att gå ihop. Idag kunde vi läsa här om Italiens behov av sparåtgärder. Så ett starkt Ja till reformer, nej till offentliga utsvävningar, ja till att redan nu effektivisera den offentliga verksamheten.

Rätt att utveckla – alternativet är att ”Stoppa världen”

Läste med behållning dagens tidningar: SvD, Anna Gustafssons analys, SvD, DN mfl. Frånsett Expressens ledare som uttrycker sin åsikt om politiskt ledarskap som kognitiv dissonans (förutom det en av de mest läsvärda ledarna idag) är de flesta medier positiva till att alliansen i landstinget nu tagit ett steg framåt när det gäller Stockholmsöverenskommelsen.

En del av hemläxan är redan gjord. Cederschiöld gjorde ett fantastiskt jobb som sedan befästes av landshövding Per Unckel med den trafiklösning som skrevs under i juni 2009.

Samtidigt som kartan ligger fast så har mycket förändrats. Det är det moderna Sverige som håller på att ta form och vi är mitt inne i det. Det intressanta är att det inte finns något stopp på utvecklingen. Just nu ser det ut som om varje utbyggnad bemöts med positiv inflyttning. Varje gång en flaskhals försvinner så blir det enklare att pendla, med resultat att entimmesregionen blir större. Själv pendlar jag några gånger i veckan till Knutby i Uppsala, en kollega till mig pendlar till Västerås, en annan bor i Täby. Det känns som om vi (nästan) har ungefär samma restid.

Ett parti väljer nu att se denna moderna urbanisering som ett problem, Miljöpartiet. De vill leka leken ”Stoppa världen” med Stockholm. Deras argument (se tex SvD nov 2010)är att om vi gör det enklare för människor att resa så kommer de att utnyttja den möjligheten, och därmed slösa mer på naturens resurser. Det är fullt logiskt ur deras synvinkel, men ändå kortsiktigt. Många vill nu bo i Stockholm, arbeta i Stockholm. Då är det inte politikernas uppgift att försvåra utan att möjliggöra. Miljöproblem löser vi inte genom att stoppa urbaniseringen utan genom att tänka smartare, med bättre stadsplanering, bättre teknik. Det är en stor skillnad.

För mig spelar det i grunden ingen större roll om varje utbyggnad leder till ökad trafik. Då är det politikens uppgift att fortsätta att bygga till behovet är mättat. Ringleder, förbifarter, luftvägar, vattenvägar, spår och vägar. Strategin kan inte vara att göra Stockholm otillgängligt eller att strypa tillväxten för att vi medborgare ska stanna vid vår läst. Det är ett gammaldags synsätt. Därför är det nu bra att politiken kommit överens om att flytta fram förhandlingarna om tidigareläggningar av investeringar. Det är en anpassning till att det nu flyttar in nära 40.000 människor till Stockholm, snarare än de 22.000 som var grunden för det trafikpaket som vi har idag. Bra beslut av politiken.

Läs även: Christer G Wennerholms blogg, Lars Björndahls blogg, Yimby, Holmqvist, Gustav Andersson