Nytt matställe på Kungsholmen

Jag har ju ”halvlovat” mig själv att inte ta bilder på mat, men det är förbaskat svårt när det är såhär gott. Libanesisk mat serveras nu tvärs över gatan. Man väljer själv ”varmrätt” och därefter tillbehör. Jag undrade vad de rekommenderade och det slutade såhär. Jag är fortfarande proppmätt faktiskt. Stället ligger på Hantverkargatan, mitt emot Landstingshuset.

Dagens rätt

Dagens epistel/länk tillägnas Salt, denna fantastiska inrättning. Serverar en blandning av sött och humor, upplagt med personlig personal som enda krydda. Dagens rätt brukar vara stekt fläsk med löksås eller wallenbergare. Vi får se hur dagens rätt smakar. + Plus för supersnabb servering!

Svenskare

Releasefest på Strand för boken Svensk, Svenskare, av Annika Hamrud och Elisabeth Qvarford. Bra insats, bra samtal. En öl, lite snack, Christer Wennerholm i snygg lila skjorta dagen till ära. Ska bli intressant att läsa.

Kadefors bra – Borta bäst

Vill du läsa en lättläst bok om samhället i stort men utan pekpinnar? En hyfsad bok som ger lagom rysande igenkänningseffekter? Detta måste vara motsvarigheten till Bo Kaspers orkester, bra men inte bäst. Men har du tid tycker jag du ska läsa Kadefors nya bok ”Borta bäst”, recenserad i DN. Det handlar om en kvinna som lämnat det ”perfekta livet” och numera bor i en bil i en skogsdunge utanför IKEA. Även i bilen försöker hon upprätthålla sin stil och värdighet. Hon dricker gratiskaffe på IKEA, sover i deras sängar, äter provmat på ICA, smiter in på teatern och får gratis sminkning på varuhus. Sakta glider hon allt längre ner i misären. Men inte ens när hon väger upp kokain åt några langare förstår hon sin egen roll utan beklagar att det finns så mycket knarkare i samhället. En bok om alienation och empati helt enkelt. Kanske får du inga tankar alls, och vackert så, då är du väl rakt igenom lycklig då. Det är en hyfsat bra bok ändå, blir helt säkert nästa års biohype med Maria Lundqvist i huvudrollen.

Bake My Day!

Kan bara inte låta bli att rekommendera Mattias härliga blogg: Bake My Day! Såhär beskriver han den själv: ”3 kg snaskiga bakverk, en näve humor, 2 dl kreativitet, ett knippe galenheter, kryddat med sugar, spice and everything that’s nice. Ätbara presenter, oätbara presenter, tokiga kakor, oslagbara bakverk, knasiga karameller och allt däremellan.”

Det finns inte så mycket mer att än att gå dit, läsa, baka, skratta. Min favorit finns lite längre ner på sidan: Höstlöv gjorda av rotfrukter. Fantastisk idé som jag gärna skulle sätta mig med i köket någon dag, speciellt nu under hösten. Gillar också hans självklara blogg ”Ingen jävla schlager”, som han borde ha blivit stämd för flera gånger om, pga hans helt gränslösa attityd, men den här är nästan snäppet bättre. Mer grädde, mindre spyor om ni ursäktar.

Dumma mej

Filmen Dumma mej var riktigt bra, se den. Jag ger den tre stjärnor, och jag har inte ens fått några gratispopcorn för att skriva det här. En stjärna för storyn, som var hyfsat ny och gav J ett par fräcka överraskningar, en stjärna för animationen som vare sig orsakade hypertoni eller trypanosomiasi, och en stjärna för lyckligt slut.

Storyn: Ond skurk, agerar jätteelakt men behöver låna pengar av banken för att kunna genomföra en riktigt elak stöt. Här kommer de vuxnas roligaste: Banken heter: The Evil Bank – Formerliy known as The Lehman Brothers. Hahaha…! Eller? Jag tyckte det var roligt iaf. Nåja, han får komplikationer och behöver adoptera några barn som ovetandes ska hjälpa till. Lång historia kort, barnen gör honom soft. Han lyckas med stöten men väljer till slut den goda sidan. Kryddan är ett gäng galna suddgummi-figurer som gör helt galna saker. Deras roll och varifrån de kommer är lite oklart och just detta kanske kan bli en uppföljare, jag som vuxen blir lite nyfiken på deras story. Eller så finns de till för att möjliggöra en samlarserie eller möjligtvis en nivå i det kommande spelet.

Den hade kunnat gå iland med ytterligare om det inte hade varit för en av mina käpphästar – sterotypiska karaktärer. Missförstå mig rätt, självklart ska man mejsla ut sina karaktärer, sånt är roligt. Inte heller är jag pappan som sätter på min son rosa kläder, så särskilt pk är jag inte. MEN, varför pratar alltid skurkarna med utländsk brytning, denna gång på någon form av jugge-svenska. Javisst, huvudskurken, ser ut som Tito, men brytningen är faktiskt ändå overkill. Och de behöver inte låta de goda bryta och de onda tala prickfri svenska, det hade varit lika fånigt. Men varför inte låta alla prata med vanliga röster, varför stigmatisera språket så tidigt när det gäller barn? Men, visst, det var en barnfilm, och ja, man fick ett sånt där roligt tema-lock till drickan. Så tre stjärnor!

Om HIV och om att leva

Min chef, Christer G Wennerholm, har det senaste året varit ordförande i Nationella rådet för samordning av insatser mot hiv, aids och sti, i dagligt tal kallat hiv-rådet, och det har öppnat mina ögon en hel del för sjukdomen. Eller ska man säga sjukdomstillståndet? Idag kan man leva med hiv, det betyder dock inte att det är ett normalt liv. Det betyder inte heller att ingen smittas längre, så här finns orostecken som bara information och utbildning kan rå på. Förutom sjukdomstillståndet finns även stigmatiseringen kvar och självklart att personliga tankar och funderingar om livet att hantera. Tänk dig själv att veta att du bär på en dödlig sjukdom som ännu inte brutit ut. Hur lever man istället för att bara överleva? De senaste året har jag lyssnat på två underbara människor som på olika sätt problematiserat hiv och aids. Anna-Maria Sörberg fascinerade mig. När hon föreläste för Öppna Moderater för något år sedan så berättade hon om människor som blivit åtalade för att ha smittat andra med hiv, ni vet de som i dagspressen utmålas som ”HIV-mannen” och liknande. Efter att ha lyssnat på Sörberg om människorna bakom dessa rubriker och hur komplicerat det kan vara att leva i det sjukdomstillståndet var det inte lika enkelt att döma eller förklara dessa brott. En recension av hennes bok hittar du här, finns att köpa i de flesta välsorterade bokaffärer.

Den andra personen som fascinerat mig är författaren Steve Sjöquist som skrivit mycket personligt om hur det är att leva och ha levt med hiv i snart ca trettio år. Han är en av de som ”överlevt”, lever, fortsätter kämpa. Han har skrivit boken Fotspår som jag varmt kan rekommendera.