De tomma stolarnas politik

Just nu finns det sju stolar men bara en pressekreterare i pressrummet. Och nej, jag har inte ätit upp dom andra…Dom gick helt frivilligt. Likväl är det kul, jobbar från morgon till kväll känns det som. Jenny kom förbi när jag satt i mörkret framför datorn och föreslog att jag även skulle sätta in en kista så att jag kunde sova över. Jag tror att det var för att jag ständigt sitter i mörker, inte för att mina öron är spetsiga. Ryktena om mina vampyrvanor är en smula överdrivna.

Äntligen – ny mandatperiod

Jobbet är just nu hur kul som helst, motorerna börjar sakta gå igång, säkerhetsbältet är på, nomineringskommittén har avgett sitt besked. Själv noterar jag uppgifterna i media och hänvisar till vår kloka ordförande i nomineringskommittén Peter Kockum, vår grupp får föra sin egen talan. Men oj, så bra det kommer att bli när vi startar mandatomgång nummer två. Det borde kännas konstigt efter tio år men jag är alltid full av förväntan när vi sparkar igång en ny period. Tur att det finns energi för två eftersom vi är en man, typ, kort på pressavdelningen. Vi som är kvar knapprar på kommunikationsplaner och spelar musik på hög volym för att stressa folk i korridoren. Favoriten idag blev Jungle Drum av Emiliana som jag spelade elva gånger i rad.

PS. En dag kvar innan jag får hämta J. Saknar honom enormt. Pratade med L och det enda jag tänkte på var att han förmodligen satt där i samma bil bland alla andra barn. För övrigt hittar inte tingsrätten bodelningspapperet. Hoppas det inte sätter käppar i hjulen när nycklarna till nya lägenheten ska hämtas ut…