Grattis Victoria och Daniel!

Hovligt fjäsk eller inte, detta måste naturligtvis kommenteras: Till de blivande föräldrarna: Grattis, eller rättare sagt ”Spännande”! Jag sällar mig till kören. För ni och alla andra som föder barn i Sverige har en fantastisk tid framför er, med många tårar, skratt och oro.

Till Daniel och Victoria: Förhoppningsvis har ni tänkt igenom detta nog, ni verkar vara kloka och eftertänksamma människor. För det är en stor sak. Det är inte alltid så lätt att föda och vänta barn, och pressen på er kommer att vara desto större. Det gäller förstås både barn, jobb och husköp. Jag hade tur, för jag älskade min son direkt när första locken syntes. Det omedelbart när jag såg den där lilla kroppen med den rektangulära munnen, barnet som precis förlösts med kejsarsnitt och som skulle kallas Jack.

Samtidigt tar vi ofta barn för givna, och lyckan som kommer med den. Efter att ha jobbat med barn och sett barn med olika diagnoser, föräldrar som inte känt någon verklig anknytning till sina barn, har jag dubbla känslor inför föräldraskapet. Jag vill inte vara en dysterkvist, men påminner om att ni måste jobba med dessa känslor i offentlighetens ljus. En offentlighet som förväntar sig strålande lycka – allt annat vore en besvikelse. Ta därför hjälp av vänner och våga vara glada, men också rädda, svaga och arga om det behövs – det är ofta en balansgång mellan lyckorus och realitet. Jag vet hur sårbart det är, så låt oss (inkluderat denna blogg förstås), belysa er väg, men låt oss rikta lampan lagom skarpt utan att blända.

Edit: Under Aftonbladets artikel av Herman Lindqvist såg jag en härligt opassande produktplacerad annons från en familjejurist med uppmaningen: Ensam Vårdnad om Barn? Vad gäller om Barnens försörjning? 20 år med Vårdnadstvister.

Läs mer i den bländande pressen här, här, här och här.

05.55

Jack vaknar, får nya kläder, en kort tvätt, sedan iväg för att träffa sin mamma i Ledinge. Det är alldeles för tidigt för liten, men pendlarnöden har ingen annan lag än att gå upp tidigt…för tidigt. Tur att dubbeldäckaren kommer som den ska och levererar oss båda till mål 1 och mål 2. Stor dag idag för övrigt, J ska börja på en ny förskola. Nya vänner, nya rutiner, nya lärare. Det blir bra!

Alg-jakt

Lugn, jag stod bredvid med en livboj. Och en glass som smälte i solen.

Fyra dagar med Jack

Bästa helgen

Våren gör något märkligt med oss, med mig. Längtar efter helgen. J kommer över till mig, så det blir mys ikväll. Skall strax träffa L som ska gå på bio idag, vi lämnar över i Brottby idag. Imorgon tänkte vi gå på bio. Anneli ansluter säkert, det blir kul. Synd att hon inte har sina barn i helgen, då hade vi fyllt hela salongen.

Lyxfredag

Jag hämtade J för en lyxfredag. Bara övernattning fre-lör vilket innebar spel, chips och god mat. Somnade med ett leende. Idag ska vi till frisören och därefter gemensam lunch, med L, J, barnen, och deras pappa. Tomten är far till alla barn, swf. Det brukar bli bra. Efter det är det körsång i Filadelfia-kyrkan. Syster S har en jubileumsföreställning.

Borde ha varit jag hos tandläkaren

Här är en duktig kille hos tandläkaren. Det borde ha varit jag. Det får bli ett nyårslöfte. Synd bara att tandvården fortfarande inte är inräknad i den vanliga sjukvårdens kostnader. Hade jag några reformmiljarder hade jag prioriterat det framför både glesbygdsstöd och JAS-plan.

Eniro

Min son börjar bli stor. Han vill att vi ska säga jag älskar dig varje dag. Han somnar och snarkar i mitt öra om han inte klivit upp på loftet. Men efter diverse trams har han kommit på att vi kan byta ut de där orden mot något annat. Som vadå frågade jag i veckan; Man kan väl inte bara byta ut orden mot vadsomhelst – som Eniro? Då lekte han ett tag och kom sedan in till mig där jag sätt med datorn och blinkade mot mig och sa: – Pappa…Eniro, Eniro. Det funkade faktiskt det med.

Lämnad / lämnade

Efter en lugn och skön dag hemma packade vi ihop Michael Jackson-jackan, lilla Po och sköna tofflor i haj-väskan. Efter en fika på Små Smulor bar det av till mamma. Ett sista Eniro-Eniro och sen klev jag ut i natten.

Long time

Sitter på 676-bussen, bredvid mig sitter J och kollar på Clone Wars. Vi landar strax vid Teknis, det blir bio på Söder idag. Megamind, inte 3d utan helt vanlig gammaldags 2d. Vågar inte efter min yrsel sist på Avatar. Julen är inte över, men stressen är borta som ni märker. Nu är det utförsbacke…kommer skriva mer om julen nu när jag vet att det går att överleva som ensamstående pappa med barn.