En diktator är på väg att falla

Vägen till frihet är sällan rak, ibland ser man inte ens vägen för alla offer som maktens röst och kulor skördar. Så var det i Irak, så var det i Tunisien, Egypten och så är det fortfarande i Libyen. Hopp finns dock, en väg stakas ut med hjälp av Nato och vänner av demokrati. Idag och de närmaste dagarna utkämpas de sista striderna om Tripoli. Det kan sägas mycket om nationell suveränitet, det kan aldrig vara rätt av en ledare att begå brott mot det egna folket eller så fundamentalt bryta mot de mänskliga rättigheterna. Då måste omvärlden protestera. Det som känns bra idag är att vi inte stod bredvid och såg på utan deltog i den demokratiska kampen.

Jag ser detta som ett tydligt tecken på att internationell intervention kan göra stor nytta i kampen för mänskliga rättigheter. Att bojkotta länders export ger ofta friare spelrum för diktatorerna att kontrollera oppositionen än att faktiskt vara ett aktivt stöd i demokratiarbetet, i sista hand även med vapenmakt om det behövs för att spara människoliv. Att säga att vissa länder inte skulle kunna hantera demokrati utan förfalla är bara en undanflykt för att inte göra någonting alls. Vi är inte så olika även våra länder har olika kulturer och olika historia. Vi vet inte hur det Libyska folket väljer, eller ens om de kommer att få välja, klansamhället är fortfarande starkt. En sak är dock säker: Folket i Libyen vill ha fred, precis som vi.

Läs mer i: SvD,

Måndagsrörelsen hela veckan

Idag är det tjugo år sedan Gunnar Hökmark, Håkan Holmberg och Peeter Luksep höll det sista måndagsmötet och de baltiska länderna återfick sin frihet. De nämnda tre utgjorde, tillsammans med Andres Küng en oförtröttlig grupp som samlade ett stort antal människor under 79 sammankomster mellan 1990 och 1991. Idag är det en bra dag att hylla både dem och alla de som kämpade för friheten, en frihet som vi idag tar för given. Läs mer om minnesdagen och hur den uppmärksammas här.

Kanske hade de baltiska staterna lyckats säkra sin frihet även utan måndagsrörelsen och utan externt stöd, men de hade lika gärna kunnat stanna kvar under det ryska förtrycket som lydstater ytterligare ett femtiotal år. Sveriges officiella hållning lämnade en hel del att önska, något DN:s ledare påminner om idag. Som Edmund Burke en gång sa: Allt som krävs för att ondskan skall segra är att de goda inte gör något alls.

Därför vill jag också lyfta fram några av vår tids frihetskämpar. Några jag beundrar när det gäller våra egna insatser är Ewa Björling och Gunilla Carlsson. Frihandel parat med ett genomtänkt bistånd är nog så viktigt som vapeninsatser. Det finns förstås fler: Christian Holm, Eva Gustavsson, Jens Ahl, projektledarna på JHS som oförtrutet jobbar för att mänskliga rättigheter…Listan kan göras lång. De är vår tids hjältar.

Måndagsrörelsen finns inte kvar, men kampen för mänskliga rättigheter behövs fortfarande – för att stötta andra stater, andra dagar, alla dagar. Det finns otroligt mycket kvar att göra…tyvärr. Läs dagens Brännpunkt idag och inspireras. Frihet behövs överallt!

Andra som bloggat om detta: Caroline Zsyber, Lotta Olsson, Carl Bildt

Tyst minut

Helt ofattbart det som hände i Norge. Det går knappt att kommentera i ett enkelt blogginlägg. Jag tror att det här kommer att sätta djupa spår i vardagen för många, även de som inte drabbats direkt av denna oerhörda tragedi. Att överlagt döda barn och unga människor är nog det grymmaste man kan göra, och att göra det i ett politiskt syfte är helt makabert. Det gör det nog till ett av de mest bizarra dåden i vår historia. Det går inte att rättfärdiga på något sätt förstås, allra minst genom ett 1500-sidigt manifest.

Edit: Tycker att den här artikeln i SvD är klart läsvärd, ett försök att förstå.

Skrattet fastnar i halsen

Valet 2014 kommer att stå mellan två alternativ. Alliansen är det ena alternativet, men vilket blir det andra? Som det ser ut nu har S tappat greppet. Varken i ekonomiska frågor eller som nu, i försvarsfrågor på DN Debatt idag, så har S visat att de är regeringsdugliga. Log lite när det gällde den ekonomiska politiken (”Vi återkommer”), men nu gäller det inte längre en skuggbudget utan om att försvara demokratiska rättigheter och rädda Libyens folk från förtryck. Då kan man inte prata med tre tungor eller vela fram och tillbaka mellan olika alternativ som om det vore Sim City eller Red Alert.

Marina insatser, flyg eller marktrupper…Det finns nog många kompetenta strateger som kan bedöma vilka insatser som behövs, det viktiga är snarare vad vi vill åstadkomma. Sorgligt nog verkar det vara partipolitik i detta. Till S, fastna inte i Bror Duktig-läget och tro att politiker ska kunna allt. Visa bara att ni vill bekämpa diktaturer och försvara mänskliga rättigheter, det räcker för mig.

Och vet ni inte riktigt hur ni ska lägga upp er politik, så åk en vända till Bommersvik och kom tillbaka när ni har ett klart upplägg, kanske runt 2015. Det kanske låter hårt och kaxigt, men just nu så håller det inte, och skrattet fastnar i halsen när man vet att liv står på spel.

Andra artiklar om detta:

Andra bloggar: Christer G Wennerholm, Edward Riedl ”Hoppjerkan Juholt”, Christian Holm, Widman kommenterar: ”Obegripligt”

Grattis Kanada

Grattis Stephen Harper och grattis Kanada till valsegern. 39,6 procent och egen majoritet ger stabilitet, samtidigt gick socialdemokraterna framåt. Det bådar gott att väljarna får ett kraftfullt oppositionsparti, jag tror att det behövs. Politiken mår inte bra av mätta katter.

Stockholm-Frankfurt-Dubai-Mahe-and back

Jag har nu kommit tillbaka till Stockholm efter att ha varit på Seychellerna i en dryg vecka. De har presidentval snart så vi var där ett par killar och tjejer för att peppa ett av de deltagande oppositionspartierna. Jag höll föredrag om sociala medier, om allt från Lappersfort till strategiska val.

Tillbaka i Sverige igår, direkt tillbaka för att delta i landstingsfullmäktige. Har man precis kommit från en nation utan demokrati och där oppositionella riskeras att sättas i fängelse för ett par flygblad så uppskattar man demokrati lite mer. Demokrati är underskattat i stora delar världen. CGW hade en interpellation, fyra motioner, ett beslutsärende och åtta enkla frågor på dagordningen.

Fakta om Seychellerna: Seychellerna har sedan statskuppen 1977 styrts av Parti Lepep (tidigare Seychelles People Progressive Front). Den sittande presidenten James Michel har haft makten sedan 2004. En ny konstitution som öppnade för flerpartival infördes 1993. Seychellerna är ett delvis fritt land enligt Freedomhouse. Landet har ca 89 000 invånare, varav majoriteten bor på ön Mahe. Yttrande-, press och mötesfriheten är begränsad.