Ett Haninge i världsklass

Jag gillar verkligen det här teamet i Haninge. Vilken skillnad på politikerna där idag jämfört mot när jag växte upp där. Kolla in deras nya film här eller klicka nedan.

Nytt jobb i Stockholms stadshus

Idag blev det officiellt med mitt nya jobb på stadshuset. Redan på måndag så tillträder jag som pressansvarig på finansroteln. Min bild är att det skrivs rätt mycket om politiken där redan idag. Både de som arbetar med press och på rotlarna är effektiva när det gäller politikens inriktning – och mediernas intresse finns där. Mycket kommer därför att handla om att visa upp det dynamiska förändringsarbete som pågår och som kommer att växa i takt med storstadsregionens uppväxt. Det blir också en del arbete för att lägga grunden inför 2014.

Det jag kommer att sakna med mitt gamla jobb på landstinget är formatet, ibland har det krävts rätt mycket handpåläggning. Jag har lärt mig massor om media och politik som jag nu tar med mig. Jag har också haft mycket roligt på landstinget med både chefer och kollegor, så det är en bonus att den relationen finns kvar. Det blir en region och en storstadsregion i världsklass.

Snart dags för nya uppdrag

Precis som jag meddelat mina kollegor på jobbet så är det, efter fem(!) roliga och intensiva år på m-landstinget, nu dags att gå vidare. Först lite ledigt, sedan mot nya utmaningar. Vad det blir får jag återkomma till när det hela är helt klart. Det känns hursomhelst spännande att kasta loss efter så lång tid och växla över stafettpinnen till kollegan Sebastian Tham. För mig känns det viktigt att min nya kollega får tid att komma in i matchen en stund innan vintern.

Jag tycker att vi har gjort mycket bra saker på trafikroteln under denna tid, och jag har lärt mig otroligt mycket. Jag kommer självklart att återkomma till detta under kommande inlägg här på bloggen. Att följa utbyggnaden av kollektivtrafiken är som ett gift och tillväxtfrågorna kommer alltid att ligga nära hjärtat.

Just nu vill jag tacka bästa chefen och kollegor för mycket skratt och klokhet. Kommer att följa kollektivtrafiken och trafikfrågorna med vemod, stolthet och härliga minnen. : )

Uppdelad föräldraförsäkring – En bra idé!

Igår skrev fyra centerpartister en debattartikel om individualiserad föräldraförsäkring, ett förslag som vanligtvis hör hemma i vänsterpartiet under benämningen ”kvoterad föräldraledighet”. Det dröjde inte länge innan några väl insatta debattörer fick frossa i ideologisk retorik.

”De konservativa” är förstås ryggmärgsmässigt emot kvotering. ”Försäldraförsäkringen är till för barnet” menar till exempel Martin Edgélius på bloggen Konservativa tankar. Därigenom försvarar han ett statligt system som i sig övertrumfar familjens självbestämmandesfär.

”De liberala” är lika tvärsäkra på att ”alla ska få välja själv”. Marknadsliberalen Stefan Karlsson hävdar att Federleys förslag är förtäckt kollektivism då försäkringen utgår ifrån barnet – och skall den delas så ingår ett tvångselement som känns otäckt. Hagwalls blogg, som jag gillar, har liknande tankebanor (här). Jag håller med, men vad är det som är så självklart med denna heliga ko att den inte kan debatteras? Jag håller varken med Federley et al eller deras kritiker.

Visst har debattörerna ovan en poäng, ”staten” ska inte peta i hur föräldrarna väljer att ta ut sin föräldraledighet…och visst har Federley et als förslag brister då de vill pådyvla föräldrarna ledighet. Men visst måste vi kunna ställa krav på att de skattemedel som betalas ut används på ett klokt sätt, annars ska de inte betalas ut alls.

Jag råkar ha en annan åsikt och håller med federley et co om att något borde göras. Inte för att jag är besatt av att förändra grundmurade patriarkala könsstrukturer (snarare kollektivistiska grundstrukturer som kväver chanser), inte heller av särskilt altruistiska skäl.

Men jag tycker ändå att det är rimligt att vi skattebetalare har en individualiserad lagstiftning där bidrag prövas mot varje människas behov och där bidrag inte fördelas till ett kollektiv, här benämnt ”familjen”. Vad är det som säger att jag som skattebetalare skall vara tillfreds med att en klumpsumma pengar ska betalas ut till en ”familj” som sedan ska få planera med detta bidrag som passar dem bäst? Jag tror ibland att det finns en låsning i föräldraförsäkringsfrågan. Man ska inte tvinga någon att ta ut föräldradagar, men att ha kollektiva bidrag som det ska planeras med är lika fel.

Resultatet av en individualiserad försäkring blir kanske att staten aka skattebetalarkollektivet lägger sig i, det kanske till och med blir så att en del pappor känner sig tvingade att vara hemma med sina barn. Men so what? Vad är det som säger att vi skall ha föräldraförsäkringen som den ser ut idag ”för barnens” skull? Låt istället varje individ få sitt bidrag. Vill de ta emot det – Fine, vill de inte ta emot det – Fine.

Måndagsrörelsen hela veckan

Idag är det tjugo år sedan Gunnar Hökmark, Håkan Holmberg och Peeter Luksep höll det sista måndagsmötet och de baltiska länderna återfick sin frihet. De nämnda tre utgjorde, tillsammans med Andres Küng en oförtröttlig grupp som samlade ett stort antal människor under 79 sammankomster mellan 1990 och 1991. Idag är det en bra dag att hylla både dem och alla de som kämpade för friheten, en frihet som vi idag tar för given. Läs mer om minnesdagen och hur den uppmärksammas här.

Kanske hade de baltiska staterna lyckats säkra sin frihet även utan måndagsrörelsen och utan externt stöd, men de hade lika gärna kunnat stanna kvar under det ryska förtrycket som lydstater ytterligare ett femtiotal år. Sveriges officiella hållning lämnade en hel del att önska, något DN:s ledare påminner om idag. Som Edmund Burke en gång sa: Allt som krävs för att ondskan skall segra är att de goda inte gör något alls.

Därför vill jag också lyfta fram några av vår tids frihetskämpar. Några jag beundrar när det gäller våra egna insatser är Ewa Björling och Gunilla Carlsson. Frihandel parat med ett genomtänkt bistånd är nog så viktigt som vapeninsatser. Det finns förstås fler: Christian Holm, Eva Gustavsson, Jens Ahl, projektledarna på JHS som oförtrutet jobbar för att mänskliga rättigheter…Listan kan göras lång. De är vår tids hjältar.

Måndagsrörelsen finns inte kvar, men kampen för mänskliga rättigheter behövs fortfarande – för att stötta andra stater, andra dagar, alla dagar. Det finns otroligt mycket kvar att göra…tyvärr. Läs dagens Brännpunkt idag och inspireras. Frihet behövs överallt!

Andra som bloggat om detta: Caroline Zsyber, Lotta Olsson, Carl Bildt

Konjunkturen fortsatt stark – Men tillväxten bromsar in

Stockholms Handelskammare har nu släppt sin årliga rapport ”Stockholmsbarometern”. Den visar att konjunkturen är fortsatt stark men att tillväxten bromsar in. Detta är förstås både bra och dåliga nyheter. Stockholm har länge varit en tillväxtmotor i både Sverige och Europa så att takten dämpas är förstås något som manar till oro. Det positiva är att det finns ett stort driv i Stockholm. Bioteknik, handel och finans är vi fortsatt ledande inom och här finns många företag med många tunga patent.

Värt att notera är att Stockholms läns största arbetsgivare har en stabil ekonomi som väntas gå med tydligt överskott om man ser till prognoserna. Det behövs nu både eftertanke och en politisk vilja för att kunna utveckla verksamheterna i ett växande Stockholm.

Läste även i DN att regeringen justerar ner sina tillväxtprognoser (som väntat). Klokt i ett läge där Europa behöver stabila ekonomier. Som vi alla har kunnat läsa i media, de senaste veckorna så behövs både morot och piska för att få de offentliga finanserna att gå ihop. Idag kunde vi läsa här om Italiens behov av sparåtgärder. Så ett starkt Ja till reformer, nej till offentliga utsvävningar, ja till att redan nu effektivisera den offentliga verksamheten.

Tom of Finland

En enkel fråga till er nazister: Varför denna ständiga dragning till män som ser ut som Tom of Finland? Stor slägga, breda axlar. Ser ni ut så, eller vill ni se ut så? Kan någon räta ut mina funderingar denna vecka som går i öppenhetens tecken.

Ps. Pride i år har varit så öppet så det nästan blivit osynligt. Hoppas på paraden. Ps 2. Någon väckte tanken att Pride skulle vara en ambulerande festival. Det tror jag vore helt rätt. Stockholm är för många en fristad, och så ska det förstås vara. Men manifestationer behövs mer på annat håll…

Utred fusk och svinn

Idag svarar politikerna i trafiknämnden på SvD:s granskning om Securitas. Anklagelserna ska utredas, självklart. Bra att det finns meddelarfrihet som fungerar.

Fakta om SL:s biljettkontroller: Tidigare sköttes biljettkontrollerna av SL internt. Nu sköts de av entreprenören Securitas.

Frågan är dock om någon tror att SL sköts bättre utan entreprenörer? Det är väl ytterst det som SvD:s reportage handlar om. Bara de mest hårdföra socialisterna kan väl hävda att den trafik som sköts av SL idag skulle kunna skötas internt av en och samma ledning. Varje dag görs över 2,5 miljoner resor med kollektivtrafiken över hela länet och med varierande trafikslag; pendeltåg, tunnelbana, färdtjänst, båttrafik. Att tro att detta skulle kunna skötas med interna bolag är rena nyset. Då skulle de bli som när jag var liten med halvtimmestrafik på pendeltågen och utan möjligheter att åka från söder till norr på ett vettigt sätt. Dock, vi måste bli bättre på att följa upp avtal och pressa entreprenörerna att leverera bättre och bättre service. Trafiknämnden är på rätt väg, håll ut och ge inte upp för att några få vill tillbaka till sjuttiotalet.

Bojkotta Israel eller Coop?

Ibland är det svårt att sätta namn på galenskap, ibland är det lättare. Som när Coop i sin pk-iver hittat en misstänkt israeltillverkad sodastreamer i sitt sortiment och överväger bojkott. Svd rapporterade. Hallå 1. Det är en sodastreamer, inget raketgevär. Hallå 2. Jag är ganska säker på att jag kan hitta andra produkter hos Coop som är helt eller delvis producerade i tex Kina. Varför detta ständiga hat mot en av de få demokratiska staterna i mellanöstern? Hallå 3. När har egentligen en bojkott varit mer framgångsrik än handel och utbyte. Varför inte köpa in palestinska sodastreamers om Coop vill skapa positiv uppmärksamhet? Ok, retorisk fråga. Men annars, svar, någon?

Rätt att utveckla – alternativet är att ”Stoppa världen”

Läste med behållning dagens tidningar: SvD, Anna Gustafssons analys, SvD, DN mfl. Frånsett Expressens ledare som uttrycker sin åsikt om politiskt ledarskap som kognitiv dissonans (förutom det en av de mest läsvärda ledarna idag) är de flesta medier positiva till att alliansen i landstinget nu tagit ett steg framåt när det gäller Stockholmsöverenskommelsen.

En del av hemläxan är redan gjord. Cederschiöld gjorde ett fantastiskt jobb som sedan befästes av landshövding Per Unckel med den trafiklösning som skrevs under i juni 2009.

Samtidigt som kartan ligger fast så har mycket förändrats. Det är det moderna Sverige som håller på att ta form och vi är mitt inne i det. Det intressanta är att det inte finns något stopp på utvecklingen. Just nu ser det ut som om varje utbyggnad bemöts med positiv inflyttning. Varje gång en flaskhals försvinner så blir det enklare att pendla, med resultat att entimmesregionen blir större. Själv pendlar jag några gånger i veckan till Knutby i Uppsala, en kollega till mig pendlar till Västerås, en annan bor i Täby. Det känns som om vi (nästan) har ungefär samma restid.

Ett parti väljer nu att se denna moderna urbanisering som ett problem, Miljöpartiet. De vill leka leken ”Stoppa världen” med Stockholm. Deras argument (se tex SvD nov 2010)är att om vi gör det enklare för människor att resa så kommer de att utnyttja den möjligheten, och därmed slösa mer på naturens resurser. Det är fullt logiskt ur deras synvinkel, men ändå kortsiktigt. Många vill nu bo i Stockholm, arbeta i Stockholm. Då är det inte politikernas uppgift att försvåra utan att möjliggöra. Miljöproblem löser vi inte genom att stoppa urbaniseringen utan genom att tänka smartare, med bättre stadsplanering, bättre teknik. Det är en stor skillnad.

För mig spelar det i grunden ingen större roll om varje utbyggnad leder till ökad trafik. Då är det politikens uppgift att fortsätta att bygga till behovet är mättat. Ringleder, förbifarter, luftvägar, vattenvägar, spår och vägar. Strategin kan inte vara att göra Stockholm otillgängligt eller att strypa tillväxten för att vi medborgare ska stanna vid vår läst. Det är ett gammaldags synsätt. Därför är det nu bra att politiken kommit överens om att flytta fram förhandlingarna om tidigareläggningar av investeringar. Det är en anpassning till att det nu flyttar in nära 40.000 människor till Stockholm, snarare än de 22.000 som var grunden för det trafikpaket som vi har idag. Bra beslut av politiken.

Läs även: Christer G Wennerholms blogg, Lars Björndahls blogg, Yimby, Holmqvist, Gustav Andersson